Dag 10 - Det här önskar jag att jag hade vågat...

Jag önskar att jag skulle orka/våga stå i centrum lite oftare, vara den som folk ser och hör.

Det är sällan folk ser mig, utan jag är den som är en i mängden, den som ingen riktigt vet något om förutom de yttersta. (trevlig/otrevlig/söt/ful ETC.)
Jag önskar att jag kunde våga visa den jag är, till 100%.
Men det gör jag inte, då hade få tyckt om mig, få skulle prata med mig och man skulle bli så dömd av människor.
Dock så är den enda chansen till äkta vänskap då som står på spel, det är då man verkligen ser vem som är ens äkta vän. 

Jag åkte på den smällen igår (fredag) i skolan, jag trodde jag hade en bättre vän där, men hon bytte ut mig, lika snabbt som man byter en för liten tröja. Hon böt ut mig för att jag inte var med henne på förmiddagen och följde med henne och åt, hon böt ut mig för att jag inte är lika intressant som de andra. 
Jag trodde hon var min bättre vän, men ack så fel man kan ha.

Samma sak hände i torsdags då jag trodde att en av mina bästa vänner verkligen var min bästa vän, visade sig bara vara en skit som är så avundsjuk på något som den människan inte har men som jag har. Som inte ställde upp när jag behövde det, utan sa bara massa nerklankande saker till mig.
När jag redan mådde dåligt tröck han på lite extra så jag istället mådde skit och satt och grinade påväg till skolan.
Detta kallar inte jag äkta vänner, det kallar jag bara för skit, fega hemska människor som inte vågar ställa upp för varandra utan väljer vänner efter utseende/status och för att alltid få vara bättre än den andra.


MED DET så önskar jag att jag hade sagt till. Sagt till när det började plana.
Men jag är den jag är, feg och tyst.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0