Bloggen om.. lite allt möjligt!

Alla tror att jag är stenhård å kall med inga känslor, tuff brud som klarar sig igenom allt. Men det är jag inte, jag är precis tvärt om. Jag är en tjej som är rädd för att bli lämnad ensam, som är rädd för att bli sist kvar. Jag är rädd, och för väldigt mycket. Jag är fruktansvärt dålig på att visa känslor, fastän jag kanske gråter eller är flyförbannad inombords men det visar inte jag. Jag gillar inte uppmärksamhet om jag inte vill ha det. De är bland de värsta jag vet, att stå i centrum och alla ska kolla på mig. Att hålla föredrag i skolan inför klassen blir jag livrädd för, jag klarar inte av det utan att jag börjar stamma, bli kallsvettig och prata alldeles för fort. Jag har dessutom telefonskräck. Kul att jag tog ett jobb som telefon"försäljare" va? - där gjorde jag något jag aldrig gjort förut, nämligen tog tag i problemet. Nu ska jag iochförsig sluta där för jag inte hinner med varken skola eller vänner. Och framförallt när jag, som haft så mycket otur bakom mig fortsätter få det! Genom att jag får de mest tjurigaste gubbarna som ska skylla allt på mig. Dvs, mitt självförtroende sjunker till noll, och jag blir bara deprimerad. Men ännu en gång, det visar jag inte. Där är också en grej som folk har fel om mig, angående mitt självförtroende, jag har världens mest sämsta självförtroende, jag litar väldigt sällan på mig själv, och hittar gärna mer fel på mig för varje dag som går. Men jag tror samtidigt att det är något som jag vill ha uppmärksamhet för, som om att jag är rädd för att inte bli accepterad eller liknande.. Jag hatar att få kritik för jag gråter inombords, jag kanske viftar bort det då. Men när jag kommer hem eller till något annat ställe börjar jag tänka och känner mig extremt sårad. Varför liksom? Ibland undrar jag om det är något allvarligt fel på mig eller om jag bara är en sån människa. Rädd för allt och måste känna mig accepterad. Älskad. Jag hatar att prata, det tror jag att de flesta märkt, om ni tänker på det. Jag lyssnar helst och är jävligt duktig på att lyssna på andras "problem", funderingar etcetc.. Å komma med förslag. Det känner jag att det är många som litar på mig och vågar öppna sig. Det blir jag glad för, då känner jag mig bra. Nu måste jag sova... Godnatt! / Majsan